Fredag 30 juli
Vi hann bygga färdigt sängen i bilen bara någon dag innan semester började. Packade grill, ski och kiteprylar och drog iväg. Första stoppet blev rafflande nog hela 3 mil söder om Göteborg, nämligen Rågelund/Åsa. Där skulle Kris kita på den fina västliga vinden. Men vänta nu, västlig vind sa du? Ja men på västan (och med chaufför) funkar ju dw-banan Orrviken till Rågelund, Vågryttaren 2014! Kris fick ta svängen ’förbi’ Orrviken och släppa av mig helt enkelt. Det blåste ca 9 m/s i medelvind och jag satte av ut för att runda Malö. Det blev, precis som när jag paddlade dubbel med Göran, den stoooora svängen förbi Malö. Tröttnade efter 30min på motvindspaddling och det där jäkla stampandet och började skråsurfa mot Malö. Stora vågor, stökiga vågor och det var svårt att få ordning på det. Kände mig rank, trött och ofokuserad. Så höll det på tills jag hade passerat Malö och inloppet till Fjorden.
Det var inte min dag idag helt enkelt. Nästan så att jag längtade efter plattvatten och någon trevlig intervall ur gottepåsen. Efter drygt 2h nådde jag stranden, den med alla kitare. Ett gäng grabbar kollade förvånat på mig och frågade: Kom du precis nu? Från vart? Orrviken sa jag. Helt ensam? Jag såg mig om kring…Ja helt ensam sa jag och funderade på om de såg någon ytterligare. Wow, coolt – du kommer som James Bond i din amfibiebåt! *ha ha*.
Nästa gång jag kör sträckningen på väst får det bli på Malös insida. Det är lite nötigt att försöka runda Malö på västanvind med vindar över 9m/s. Det är liksom stök framifrån, från sidan och med i över en timma. Är det värt det?
På eftermiddagen packade vi ihop kites och skis och körde mot Kalmar. Eva E och Kalmar sund väntade. Skulle Kalmar sund leverera igen?
Lördag 1 augusti
Efter premiärnatten i nya sängen i bilen blev vi bjudna på brakfrukost i Evas riktigt riktigt sjyssta och coola hus mitt i centrala Kalmar, 150m från havet. Satt i solen på takterassen, också den riktigt riktigt sjysst, och åt frukost och drack kaffe lika gott som på café. Nästan att man inte ville gå därifrån…Men så började Eva prata om brisen som hon såg höll på att komma. Några brismoln på himlen tydligen, och säkert en magkänsla som bygger på många års erfarenhet av en vindfinnare. Började med en paddeltur genom Kalmar där Kris var med i en surfski för första gången. Skitkul att se henne in action. Efter att ha passerat sista lugna vattnet vid Kalmar slott gick vi ut i det vågiga sundet (Ja – Eva hade såklart rätt om brisen) och Kris fick jobba hårt mot vågorna. På väg mot hamnen fock vi vågorna med oss och efter ett tag ser jag hur Kris plötslig skiftar från att se vågorna som jobbiga pucklar till att försöka fånga dem. Hon hade såklart inte så mycket teknik i paddeldraget men timingen fanns där – så häftigt att se. <oförskämt att fixa sådana vågor första gången som total paddelnovis.
På eftermiddagen drog vi över till Öland. Kris pumpade upp kiten och jag, Eva och Jonas Hollander fick skjuts till Mörbylånga för att ge oss ut på en Kalamar Wave Challange sträckning. Brisen var fantastisk, medelvind på dryga 9 sekundmeter och strålande sol. Vågorna var nästan lika stora som under tävlingen i maj fast kändes mer lättfångade och lekfulla idag. Kanske var det solen? Eller att jag tog det lite lugnare och bara lekte? Eller att jag satt i en lite stabilare ski? Eller en kombination? Idag fick jag nämligen testa Evas Carbonology Vault (den nya) – en ski ett snäpp stabilare än min Spark. Också något kortare och aningen tyngre. Det var riktigt intressant, tyckte att skin fick plats fint mellan vågorna, låg något stabilare i skråsurfen där jag verkligen kunde vispa på den här gången och det extra 1,5 kilot spelade inte så stor roll i dagens fina och lättfångade vågor även om det kändes att det inte var riktigt samma släpp som i Sparken. För övrigt kändes den tight och nätt i cockpit hyfsat nätt i framskeppet för ett bra isätt. Är den jämförbar med Epic V10L tro? Helt klart en intressant kategori för de dagar det är lite större och lite mer från sidan.
Efter 17km gled vi in i Kalmar hamn och svängde av till den lilla sandstranden Kattrumpan. Jag drog loss mina flippflops från strapsen framför pedalerna, tog på mig dem, lyfte skin upp på axeln och gick de 150m över kullersten hem till Eva för dusch och ombyte. Hur sjysst är inte det? 100% sjysst tycker jag!